Jogging is a waste of time

Motion kan vara bra, om inte annat känns det "skönt" och avslappnande efteråt. Ett rejält svettigt stavgångspass är nog det jag själva kan trivas bäst med, även om det av olika orsaker råkar vara ganska länge sedan sist. På en "friskundersökning" på företagshälsan härom dagen fick jag rådet att "motionera mera" för att gå ner i vikt. Jag hade haft aningen "högt" kolesterol (strax över 5!) vid tidigare tillfälle, och sen den lilla magen som borde minskas, därav rådet om mera motion. Jag brydde mig inte om att protestera eftersom jag i princip bara var där för att få glukos och kolesterolet mätt och få en siffra i handen...


Barry Groves är Filosofie doktor, föreläsare och journalist, han har doktorerat i näringsforskning och är en av grundarna i bl.a THINCS. Han har skrivit ett inlägg baserat på en artikel i Daily Telegraph. (svensk översättning) med rubriken "Millions of people waste their time by jogging" (svensk översättning).

Barry har också skrivit "The Exercise Myth", (svensk översättning) som är skrivet i 4 delar (reservation för Googles något knasiga översättning ibland...)

• Exercise for weight loss (översättning)
• Exercise and heart disease (översättning)
• Dangers of Exercise (översättning)
• References  (översättning)

Här följer några citat som förhoppningsvis får dig att läsa resten. Översättningen är min egen med bistånd av Google översätt.

Den övergripande filosofin att motion är det enda säkra sättet att förlora fett har alltid ignorerat ett viktigt faktum - det fungerar inte!

Några resultat från undersökningar på området:

1. 1976 Dr Per Björntorp och kollegor vid universitetet i Göteborg, studerade normal och överviktiga personer på en sex månaders kurs i fysisk träning. [2] Även om de normalviktiga förlorade vikt på detta program, gjorde inte de överviktiga det.
2. Två år senare, Dr Martin Krotkiewski och hennes kollegor utför en liknande studie. [3] De fann att även lätt överviktiga patienter har en tendens att gå ner i vikt, men att svårt feta patienter faktiskt gick upp i vikt. Dessa fynd inte var begränsade till Skandinavien.
3. 1989 Drs IE Yale, Leiter LA och EB Marliss, vid McGill University, Montreal, och University of Toronto, som också fann att motion var fettbildande. [4] Vid mätningar av blodinsulinnivåer upptäcktes att insulin var mycket högre hos feta patienter i mer än en timme efter träningen. Detta innebär att deras kroppar tog glukos ur blodet och lagrade det som glykogen och fett.
4. Studier som publicerats i början av 1990 hittade inget orsakssamband mellan låg fysisk aktivitet och fetma hos vare sig barn eller äldre. [5]
5. Under 2000 visade en granskning att det ofta föreskrivna 3-5 timmar per vecka av måttlig till kraftig motion hade liten eller ingen inverkan på vikt [6].

Motion förebygger inte diabetes

Vi blir rådda att motionera för att förebygga typ-2 diabetes. Sir Steve Redgrave var en sådan ivrig utövare att han vann guld i rodd i 5 på varandra följande Olympiska spel. Men det hindrade inte honom att bli en typ-2 diabetiker i 30-årsåldern.

Slutsats

Personer med bara tio pounds övervikt kanske kan förlora det med motion. Men alla som hävdar att motion är nyckeln till att lösa viktproblem hos kroniskt feta säger helt enkelt inte hela sanningen om vad forskningen på området har visat.
Vad befolkningsbaserade studier av aktiva människor har visat att de har gemensamt, är deras kolhydratfattiga diet. Fett är det bästa bränslet för en idrottsman, kolhydrater är det värsta. Detsamma gäller för viktminskning. Det är verkligen så enkelt.
Sammanfattningsvis har måttlig motion och idrott en sund social roll. Dock är överdriven motion onaturlig och kan vara farligt. Låt dig inte vilseledas av 'hypen' - idrottarna är inte kända för sin livslängd.