Naturlig mat till våra barn

Insändare i den Finländska tidningen Västra Nyland:

Naturligt mat till våra barn

För den som vill skriva egna insändare i något ämne, kan de vara bra att ha den här listan över svenska dagstidningar på internet.


Källa: Kolhydrater.iFokus.se

Uffe Ravnskov, och lokalt lagad skolmat i Härnösand

Uffe Ravnskov i Skånska Dagbladet

"Forskare mot strömmen", om kolesterol och statinerna.

- Biverkningar av statinerna kommer långsamt och man tänker inte på att det kan vara av medicinen. Människor kan drabbas av muskelbesvär, minnesförlust, depression och störningar i nervsystemet. Många har besvär, men ingen lyssnar.

Läs mer om Uffe Ravnskovs på hans hemsida om kolesterolmyterna:

Med 9 kortfattade punkter med fakta förklaras varför kolesterol inte är så farligt som det sägs. Vill man, kan man bakom varje punkt få dördjupningsläsning med litteraturhänvisningar.


Skolmat ska lagas i skolan

Skolorna i Härnösands kommun vill laga sin skolmat själva, istället för att få den levererad från ett centralkök som idag. Maten kan bli både nyttigare och billigare på det viset, tror skolförvaltningen.

Färre mellanhänder, egna beslut om var man köper råvarorna, bort med lättmargarin och lättmjölk och förhoppningsvis mindre svinn är fördelar som man ser.

– Vi kommer nog inte att ha tid att laga maten från grunden själv utan det blir nog mycket halv- och helfabrikat. Men vi slipper i alla fall en mellanhand och det kanske gör att pengarna räcker längre.

Bra, Härnösands kommun! Tänk om pengarna man sparar räcker till ytterligare en anställd som kan hjälpt till att "hinna" laga maten från grunden?!

Jag vill ha färsk mat....

Iris, 80, måste gå en mil till bussen. Hon får ingen färdtjänst.

Kommunen tycker sig ha följt lagen och råder Iris att ansöka om att få matlådor utkörda. Men det vill hon inte (min fetstil nedan)

– Jag vill inte ha någon matlåda. Jag vill handla och laga maten själv medan jag kan. Jag vill ha färsk mat, det är mycket godare.

Klok gammal dam...!

GDA - Nyckelhålsmärkningens nya kompis

Kostdoktorn skriver idag om Chokladpuffar mot svininfluensan? vilket bl.a handlar om GDA-märkningen av livsmedelsprodukter.

Frågan är om GDA-märkta livsmedel är mat, eller oftast skräp?

Vissa GDA-märkta produkter kan se väldigt bra ut ur ett LCHF-perspektiv - bara några få gram kolhydrater per portion, men det är just portionen som är problemet - av just den produkten är det ingen som äter tillverkarens fiktiva portionsstorlek. Jämför Kostdoktorn's exempel med 12 "portioner" i en chipspåse (vilket iofs inte har något med LCHF att göra, det är bl.a alldeles för mycket kolhydrater i chips). Är det någonsin någon som har lyckats med konststycket att enbart hålla sig till "en portion" chips (25 gram) "per dag"?

Som en parentes, tittade jag på Estrellas och OLW's chips på deras hemsidor. Estrella ska ha en rejäl känga för att de inte skriver ut innehållet i chipsen över huvud taget. Jag kan åtminstone inte hitta den informationen. OLW däremot är riktigt frikostiga med information. Inte för att jag skulle köpa en påse chips; men OLW's chips kan man i alla fall på förhand se vad de innehåller och besluta sig för om man vill köpa eller ej.

GDA-märkningen är bara ett psykologiskt sätt för tillverkaren att få produkten att låta "nyttigare" än den är om man ser till faktiskt konsumerad portionsstorlek, och att få konsumenten att genomföra ett köp. Förmodligen tänker konsumenten inte alls på GDA-märkningen under själva konsumtionen...

Det finns en infosajt om GDA som citeras nedan:

Frågan är vilken typ av produkter som märkningen sitter på? För mig luktar det "skräpmat" om märkningen, utan att direkt veta om den i något fall, sitter på "ren" mat eller ej...

Kan ”Nyckelhålet” och GDA-märkningen fungera tillsammans?
Ja, de kompletterar varandra.

Nyckelhålsmärkningen tjänar ju redan som en varning för att produkten den sitter på inte borde ätas. Kostdoktorn har en bra sida om detta, Nyckelhålet blir värdelöst, som ligger på tredje plast på Google...

GDA och det vägledande dagliga intaget är ett genomsnittsmått med utgångspunkt i en vuxen kvinnas dagliga energibehov på 2000 kilokalorier (kcal). En vuxen man har ofta ett lite större behov, medan barn ofta har ett mindre och åldersrelaterat behov. GDA ska därför inte uppfattas som ett individuellt kostråd, utan som en vägledning som ska göra det lättare för dig som konsument att fatta ett medvetet beslut om vad du ska äta och dricka.

Konsumenten ska alltså vara medveten om vad den köper, så det är väl dags att folk lär sig vad det innebär och vi inte bara bojkottar nyckelhålsmärkningen - utan även GDA-märkningen.

Vem använder GDA på sina produkter i Sverige?
De flesta stora livsmedelsproducenterna har redan börjat införa GDA på sina produkter. Några exempel är Coca Cola, Kelloggs, Kraft och Unilever. Även dryckesföretagen Spendrups och Carlsberg inför GDA successivt.

Organisationen Sveriges Konsumenter har anmält Coca-Cola, OLW och Big Bear till Konsumentombudsmannen, för att GDA-märkningen är otydlig och vilseledande (länk till pressmeddelande)

– Märkningen snarare förvirrar än förenklar och ger ett intryck av att produkterna är hälsosammare än vad de i själva verket är, säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.

Sveriges Konsumenter har 4 argument mot GDA här.

Olaglig fetma i Japan - en tidningsanka?

Efter att ha läst på lite mer om det jag skrev om igår, "Olagligt att vara fet i Japan" så blir det ju mer och mer klart att det är en tidningsanka. Det är varken olagligt eller belagt med böter att vara fet, men det sålde väl ett och annat lösnummer.

Som jag har förstått det av personer som bor i Japan, så är det alltså inte alls olagligt att vara fet. Man anser att det i framtiden inte kommer att finnas tillräckligt med pengar för äldrevården, dels för det låga födelsetalet på 1,4 barn per par, och dels för långa livstiden på 83 år. Allt i kombination med den ökade kostnaden för hjärt-kärl-sjukdomar, diabetes, etc.

Socialförsäkringen i Japan betalas till 50% av företagen och de anställda resterande 50%. Det den nya lagen säger verkar vara att det är ett påbud att de anställda ska få sitt midjemått mätt, och om för många anställda ligger över de uppsatta gränserna så får företagen betala större andel; som ett slags incitament att få företagen att sporra de anställda till mindre midjemått.

Det är alltså inte någon bestraffning av folket (i det här läget...?). Man försöker råda folket och hjälpa dem istället för att hota med högre skatter eller ökad premie på den personliga delen av socialförsäkringen (intressant nog verkar flera i den Japanska regeringen ligga över gränsen för godkänt midjemått...).

I Japan verkar man vara ytterst lojal mot sitt företag, och är väldigt mottaglig för "social påverkan". Säger företaget att du ska gå ner i vikt; så gör man det. Oavsett vad som krävs. Orkar man inte så slänger man sig framför tåget eller på annat sätt tar livet av sig "för att inte tappa ansiktet".

Japan har dock världens lägst andel feta i sin befolkning - 5% - jämfört med USA som har 35%. Man kan dela in befolkningen i 3 delar - feta, överviktiga och normalviktiga. Enligt Kostdoktorn Fetman tar över USA är andelen normalviktiga i USA den minsta delen, vilket ger att minst 66% inte är normalviktiga i USA!

Frågan är då - hur stor andel är inte normalviktiga i Japan - om "bara" 5% är "feta"? Det är ju en inte helt ointressant siffra.

De senaste 30 åren har vikten på Japans befolkning exploderat. Traditionellt sett innehåller en vanlig Japansk middag c:a 600 kcal, medan en vanlig McDonaldsmeny kan innehålla 1300 kcal, så det kanske inte är så konstigt att vikten har ökat, liksom diabetesfrekvensen.

Vad säger du - ska vi ha liknande lagstiftning i Sverige?

Olagligt att vara fet i Japan

Uppdaterad 091114 kl. 00:11

Nu tvångsmäts 56 miljoner Japaner mellan 40 och 74 år för att se om de är feta enligt uppställda midjemått, enligt en lag som trädde i kraft för några månader sedan. Man fruktar en explosion av metabolt syndrom.

Är kvinnorna mer än 90 cm i midjan och männen mer än 85 - så väntar straffavgifter för företagen där de arbetar - så man kan gissa att företagshälsovården får ett "uppsving" i och med detta. Måtten verkar vara väldigt tight satta eftersom det manliga medelmidjemåttet ligger precis under 85 cm... det finns alltså inte något utrymme uppåt för de som precis klarar sig just nu.

De som anses för feta får kostråd efter 3 månader om de inte har gått ner, och kommer att få ytterligare kostråd efter 6 månader.

Med den nya lagen mäter företaget Matsushita inte bara den anställda utan även familjerna och tidigare anställda som pensionerats, och man har gett de anställda handdukar med något jag förmodar är "inbyggt måttband" för att man säkert ska kunna hålla koll på midjemåttet!

NEC, Japans största tillverkade av datorer, uppger att man kan få betala 19 miljoner US-dollar i straffavgift om man inte lyckas få de anställda att nå målet för midjemåtten. Man satsar på att mäta midjan på alla över 30 år och ger de anställdas familjer utbildning i "metabo" (förmodligen kostråd och hur de ska hålla midjemåttet stånget)

Detta står att läsa i Aftonbladet eller mer utförligt i New York Times.


Men appropå straffavgifter... någonstans läste jag att företagen i Japan betalar försäkringspremier, och dessa premier höjs om det är för många av de anställda som överstiger de uppsatta midjemåtten. Så det är väl fel att prata om straffavgifter, men det innebär ju höjda kostnader.