har som många andra upptäckt LCHF - den rena och naturliga kosten som är fattig på socker och stärkelse (kolhydrater).
Jag blev så glad när jag läste Lykstolpens underbara historia! Han skriver själv att han fått "livet tillbaka i 24 års ålder". Jag återger här med tillstånd Lyktstolpens berättelse från
, förhoppningsvis sporrar det fler till att prova LCHF-kostens välgörande egenskaper.
Kunde detta fungera?
Är en man på 24 år och bor i södra Sverige och fann denna kost då min systerdotter uppsökte en dietist (!) och fick tips om LCHF. Dietisten trodde inte i och för sig själv på kosten men förordade den ändock. Tyvärr kan väl sägas att systerdottern inte har fortsatt med den kosten. Jag var mycket skeptiskt till detta i början, men ville ändå prova för att se om allt det man läste och såg verkligen stämde. Kunde detta verkligen fungera? Tidigare har jag försökt gå ner i vikt endast en gång och då med metoden mindre mat och mer träning. Fungerade bra de två månaderna, sedan utan att jag märkte det blev jag större och större igen. Tills...
130 kilo!
Jag såg ett par nytagna bilder från mitt födelsedagsfirande i september 2008. Och när jag såg de bilderna förstod jag att det verkligen var något jag måste arbeta med, nämligen mig själv. Det glömmer man lätt bort, vet ni. Har varit överviktigt sedan jag var kanske 10-11 år, men jag är lång (196 cm) och jag tycker att jag alltid burit upp vikten på ett ganska bra sätt. Men när jag såg bilderna så bestämde jag mig att försöka gå ner i vikt. Och varför då inte prova med den här "fettdieten". Ställde mig på vågen den hösten och den visade 130 kilogram! 130!
Konsten att gömma sig bakom en lyktstolpe
Har alltid varit medveten om min övervikt. Varit mycket deprimerad och nere pga. av den. Även om jag då hade ett fungerande liv så var det alltid något som jag grämde mig för så fort jag gick förbi en spegel eller provade kläder. Kunde heller inte förstå varför jag var så stor när jag åt i jämförelse med kompisen mindre mat och mindre fett än honom. Och han kan konsten att gömma sig bakom en lyktstolpe. Jag kunde kolla på en bulle och gå upp ett kilo medan han kunde äta två bullar och en chokladkaka och gå ner ett kilo. (Krasst sett på det hela, men ni vet vad jag menar).
Tränar du så jämnar säkerligen vikten ut sig...
Har varit sedan jag började gymnasiet varit aktiv i lagidrott och kunde väl då hålla den begynnande övervikten/fetman i schack. Men som barn kommer jag ihåg blickar, ord, viskningar och till och med ett klassmöte om mig och min vikt. Jag satt i mitten och läraren påpekade för klasskamraterna att det inte var mitt fel att jag var tjock. En del är runda, andra är smala sade hon. Och sedan lade hon även till att både min far, mor och storebror var stora och det var inget fel med det. Undrar än idag hur hennes pedagogik var uppbyggd. Och allt detta gav ju såklart upphov till min otrivsel med min vikt. Skolsjuksköterskorna menade på att vikten skulle jämna ut sig då jag tränade idrott flera dagar i veckan. Det gjorde den inte...
Astma, nästäppa, allergi - annars väldigt frisk
För övrigt var/är jag frisk förutom min astma, allergier och en konstant nästäppa. Och redan de första månaderna märkte jag något konstigt där. Var inte längre i behov av mina mediciner. Var lite tåligare mot pälsdjur. Vad berodde nu detta på? Sökte igenom allt och fann att det endast kunde bero på kosten. Hur hängde det ihop? Jag hade nu börjat gå ner ganska mycket i vikt och ganska fort. Kunde det vara att jag nu inte behövde gå och konka på massa övervikt som astman och nästäppan försvann? Jag har än idag inget bra svar och har heller inte hittat något. Men att min astma blivit som bortblåst och att jag är mycket tåligare mot det jag var allergisk för mot, är ett faktum. Nu den senaste månaden har tyvärr min nästäppa kommit tillbaka men det skyller jag pollen för.
46 kilo och 40 cm
Började som skrivit i november att äta enligt LCHF-modellen. Och efter mycket läsande här på KiF, Kostdoktorn och på Dahlqvist blogg hade jag nog ganska klart för mig vad det hela handlade om. Och om jag undrade över något så fanns alltid ni här på KiF att svara nybörjarna. Och påfallande hade jag samma frågor som de. Överställningsbesvär, vad ska jag äta, vad ska jag inte äta, vad göra när platå infinner sig och allt det där. Men när allt det där var över märkte jag att mina sjukdomar lindrades, jag var piggare på morgonen, bättre humör och jag gick ner i vikt - på så sätt lyftes man upp och var inte längre så nere och deppad. Efter en månad tappade jag 10 kilo, efter två månader var 20 kilo borta, efter tre månader var 30 kilo försvunna. Det var mitt mål, att väga tvåsiffrigt. Men att sluta med kosten var inte att tänka på med alla dessa hälsovinster. Under dessa tre månader provade jag mig mycket fram men fann till slut att UFO-modellen var min modell. Jag var tydligen väldigt kolhydratskänslig. Nu har det gått drygt 6-7 månader sedan jag startade mitt "nya" liv och till dagens dato har jag tappat 46 kilo och ca 40 cm i midjan.
Kolhydraterna tog mitt liv som gisslan
Alltså tog de första kilona ganska snabbt att bli av med. 35 kilo på ca fyra månader. Resterande 11 kilona på två månader. Det har varit en stagnering på viktnedgången (platå) någon gång i februari 2009, men för att sedan skjuta fart igen. Under två veckor har jag nu vågen visat på 84 kilo. Nu har nog kroppen den vikt den vill ha. En otrolig resa hittills! Jag ser det som en 6 månader lång födsel och nu ska man börja lära sig gå strax, sedan tonår och allt det där. En pånyttfödelse med andra ord. Med risk för att låta högtravande och religiös. Men sanningen är att jag fått mitt liv tillbaka. Var det då kolhydraterna som hade tagit det som gisslan således? I väntan på mer socker...
Envägskommunikation
På tal om socker så har jag som många av er blivit av med ett sötsug. Ett sötsug som jag nu förstår måste varit ett sockerbehov, på gränsen till missbruk. Jag ser tillbaka på mina gamla vanor, med två portioner lagad mat, enligt tallriksmodellen. Då var jag duktig, då åt jag riktigt och fettsnålt. Då kunde man väl unna sig någon sötsak? Det gjorde jag. Mycket. Mycket. Förstår nu i efterhand att det inte är så vanligt att man trycker i sig en hel godispåse efter flera portioner med mat. Men att det var maten som fick blodsockret att svänga så att jag sedan blev sugen på godiset har jag nu förstått. Och varför jag inte blev mätt på den maten förstår jag nu. Har även nu sedan jag började äta LCHF-mat lärt känna min kropp. Jag vet nu vad kroppen vill när den säger att den är hungrig och jag vet nu vad den vill när den säger att den är mätt. Tidigare var det bara en envägskommunikation.
Lurendrejeri
När det har gått så här kort tid att bli av med en halv människa så har ju såklart inte allt hängt med. Vad gäller skinn och sådant så är det inte så farligt ändå. Det väntar jag ut. Men när man under dessa månader såg ständiga förändringar varje vecka så testades psyket ganska hårt tror jag. Jag upplever det som så i alla fall. Och ett tag var det jobbigt med alla som kommenterade mitt nya utseende. I början var det riktigt trevligt, jag uppnådde mina mål och andra såg det. Nu börjar det bli trevligt igen, för nu har jag uppnått mitt mål och jag trivs med detta. Kanske hade det med min skeptiska inställning inför detta sätt att gå ned i vikt. Jag hade fel, de hade rätt. Men kanske också för att jag har blivit lurad i hela mitt liv. Jag är fortfarande ung som tur är. Jag har fått tillbaka mitt liv i tjugofyra års ålder. Men att upptäcka lurendrejeriet försent skulle nog göra mig väldigt bitter. Att äta sig fri från astma och nästäppa och allergi, istället för att alltid bota det med kortison låter i mina öron mycket hälsosammare.
För den som vill veta mer om LCHF-kosten och vad den kan göra för din hälsa; läs mer på någon av dessa sidor:
Inlägg
