–Vi uppmanar inte människor att bli tjocka. Det är en medborgarrättsfråga, att människor behandlas lika oavsett storlek, fastslår Peggy Howell, taleskvinna i Naafa, National Association to Advance Fat Acceptance, en av många organisationer för överviktiga i USA.
Namnet på organisationen "...Fat Acceptance"... Man är ute efter att samhället ska acceptera feta som vilken annan människa som helst. Feta har t.ex lägre lön och detta drabbar mer kvinnor än män. Givetvis låter detta helt rimligt i min öron; bara för att man är fet betyder det inte att man är dum; man kan göra minst lika bra arbete som en smal person - dock med det lilla förbehållet att fetman i sig kan göra begränsningar i vad man kan utföra.
–Det man idag betraktar som vetenskap är bara klichéer. Mycket av det som forskarna lyfter fram står faktiskt i konflikt med deras egna data – för att de vill tro att fett leder till dålig hälsa och sedan döden, säger Marilyn Wann
Intressant iakttagelse av Marilyn Wann...!
En annan måltavla för ”fat pride”-rörelsen – och här instämmer för övrigt många näringsexperter – är bantningsindustrin.
–Den omsätter 58 miljarder dollar på att göra folk smalare. Men helt uppenbart kan de inte leverera utlovade resultat. För i så fall skulle vi ju lägga ut mindre pengar år från år, säger Marilyn Wann.
Det här är ju intressant. Man vill med lagar skapa "rättigheter" även för feta, men man missar målet så fatalt. Återigen - givetvis ska även feta ha "rättigheter" - men i grund och botten är det ju inte rättigheter som är problemet. Problemet är att folk är feta. Man är ju bantningsindustrin på spåren - organisationen NAAFA borde lägga mer krut på att utröna varför man blir fet - då förstår man också varför bantningsindustrin fungerar som den gör, och varför man misslyckas med att lägga ut mindre pengar varje år. "Ingen går ju ner i vikt" - och det måste finnas en orsak! Den stora frågan blir då:
Varför blir man fet?
Kan DU svara på den frågan?