Ett riktigt bra debattinlägg på Aftonbladet idag!
Alla har tid att rulla sina egna köttbullar
Carola Magnusson från Solna driver
Carolas Eko, en restaurangverksamhet som drivs efter devisen "närodlat och ekologiskt utan tillsatser" och lagar mat åt tre skolor i Stockholm med sammanlagt 2000 elever och 130 förskoleelever samt personal.
Andan med närodlat, ekologiskt och utan tillsatser tilltalar mig, även om det egentligen inte är LCHF-mat.
Camillas debattinlägg är ett svar på ett annat som jag hade tänkt kommentera häromdagen, men jag kom aldrig så långt då...
Jan Börjesson skrev då debattinlägget
Sluta att hacka på snabbmaten:
Vad vågar jag lägga i kundvagnen för att inte bli betraktad som miljöbov? Hur mycket koldioxid kostar den danska fläskfilén? Borde jag i stället köpa den svenska filén, fast den är dyrare? Är en produkt som innehåller tre E-nummer giftig? Vilken fisk är tillåten att köpa? Debatten har framkallat skamkänslor och ångest hos många. Ofta alldeles i onödan.
Sånt här tycker jag är roligt! Hur kan någon känna
skam och
ångest för att man köper politiskt inkorrekta matvaror? Har man kommit så långt att man känner skam och ångest så har man väl förmodligen också gjort något åt det...
Något som gör det hela ännu svårare är alla motsägelsefulla råd från forskare och matdebattörer som skapar total förvirring.
Den totala förvirringen är ett helt naturligt tillstånd! Vi är ju förda bakom ljuset av etablissemanget och livsmedelsindustrin när det gäller kostfrågan och kopplingen till god hälsa. Det finns inget över huvud taget som visar att kolhydratmängden i dagens allmänna kostråd är något som är bra på längre sikt, inte heller att mättat fett skulle vara så farligt. När så bättre alternativ till dagens kostråd kommer upp till ytan kallas det "total förvirring", särskilt som det handlar om pengar.
Det senaste mantrat, som upprepas till leda av matskribenter och kockar med nyvunnen stjärnstatus i tv-kanalernas matlagningsprogram, är att maten ska lagas från grunden. Bort med halvfabrikat och färdigrätter. Ett budskap som känns både otidsenligt och fördomsfullt. Och framförallt snobbigt.
Vad är Jan Börjessom ute efter egentligen? Givetvis är detta debattinlägg en del av hans agenda. Han analyserar restaurangmarknaden för
Delfi marknadspartner och är tidigare chefredaktör för facktidningarna Fri köpenskap och Fast food. Delfi ger bl.a ut en publikation om "Fastfoodmarknaden" varje år... den kostar 2.600 kr så det är inget vem som helst skaffar sig.
En annan absurditet som komplicerar matinköpen är tillsatsnojan.
[...] Oron blir inte mindre av att vissa livsmedelsindustrier som rena panikåtgärder utlovar nollvisioner vad gäller tillsatser.
När man känner till anledningen till Jan Börjessons inlägg så riktigt lyser hela debattinlägget av krampaktiga försök att påverka läsaren till att tro på det han säger... och vad hände förresten med "konsumentmakten"? Det brukar ju heta att "konsumenten vill ha det" och då får konsumenten det - alltså tillsatsfri mat. De har ju inte rensat ut tillsatserna utan orsak. Allt handlar förstås om pengar - om ingen köper varan med mycket tillsatser så förlorar man pengar när försäljningen sjunker - alltså tar man bort tillsatserna och gör en reklamkampanj där man berättar att tillsatserna är borta, och fortsätter tjäna pengar.
En del tillsatser kan förvisso tyckas onödiga, men det finns också en del tillsatser som är nödvändiga av matsäkerhetsskäl, nitrit i julskinka till exempel.
Sick! - nitrit är ett "matsäkerhetsskäl"?!? Som pricken över i klämmer han till med:
Konsumenterna behöver tipsas om goda rätter med halvfabrikat som bas som är enkla att tillaga och näringsriktig snabbmat.
Tillåt mig att le! Hoppas du fick riktigt bra betalt för din debattartikel.
Vad har då
Camilla Magnusson att bjuda på i sin debattartikel?
Det är inte otidsenligt att låta våra barn få äta riktig mat och lära sig om matens ursprung, identitet och kvalitet. Det är vårt ansvar.
Ah! "Vårt ansvar", det gillar jag. I mångt och mycket lägger vi nu ansvaret för barnens kost på livsmedelsproducenterna som inte tänker på annat än nästa kvartalsrapport och aktieägarnas krav på större vinst!
Jag tänker inte sitta och invänta en forskningsrapport som berättar det mitt sunda bondförnuft redan säger mig – att alla dessa industriframställda tillsatser kommer få katastrofala konsekvenser.
Och så kommer vi till de egentillverkade köttbullarna:
Vardagsmiddagen är inget nödvändigt ont som ska fixas, och det fort. Det borde vara en självklarhet att lägga minst en halvtimme om dagen på att laga riktig mat till sina barn eller till sig själv. Nu tycker jag visserligen inte att man kan värdera mat i tid. Då kan vi aldrig slå industrins 30-sekunder-”pling”-mat.
Jag gillar Carolas coola språk:
...men det är ännu jobbigare att i framtiden fejsa hur barnen blev sjuka av snabbmaten.
Carola lagar inte LCHF-mat, men hon verkar ändå inte ha långt kvar - ett stänk av LCHF:
Men om du väljer att stuva vitkål till falukorven i stället för pulvermos och lägger ner korven med högst kötthalt i korgen har du ändå kommit ganska långt.
Matdebatten har tagit oss ett stort steg framåt. Luft, vatten och mat är fortfarande det vi behöver för att leva. Det kan aldrig vara otidsenligt, fördomsfullt eller snobbigt att bry sig om var maten kommer ifrån.
Förbundet är beroende av ekonomiska bidrag från t.ex Läkemedelsbolag, och det klart - de är ju jätteglada för att Svenska Diabetesförbundet går deras ärenden - inkomsten från diabetesmediciner är ju långt mycket större än det lilla fjuttbidrag som betalas ut till förbundet.
Inlägg
