Kostdoktorn föreläser i Skövde 2010-02-23

Den 23:e februari föreläser Andreas Eenfeldt, alias Kostdoktorn, på Högskolan i Skövde. Följ länken för mer information om du är intresserad eller känner någon som behöver få sig en tankeställare!  Kostnaden på 100 kr får man väl säga är högst överkomlig om man tänker på vad en bok eller ett biobesök kostar. Föreläsningen kan ju faktiskt förändra ditt liv, och du bara låter informationen ta sig in i knoppen.

Skolkökspersonal är inbjuden och åtminstone 3 st verkar komma från Tibro enligt uppgift...  det är ju rätt klent, så jag hoppas att Skövde själva och övriga orter omkring kan klämma ur sig lite fler besökare än så från skolköken.Det ska bli intressant att se om det förändrar skolornas matlagning i Skövdetrakten efteråt...?

EDIT: Enligt uppgift serveras Lätt & Lagom och lättmjölk i skolorna (någon som inte gör det?). För några år sedan fanns åtminstone mellanmjölk. Förhoppningen kan väl vara att någon kostchef åtminstone är villig att införa möjligheten att VÄLJA, så den elev som vill kan ta Bregott och standardmjölk. Efter ett tag bör det vara ganska solklart vilket som föredras av eleverna...

Man måste alltid veta vad man köper

I Aftonbladet mf.l tidningar kan man idag läsa om "köttklister", ett slags klister som kan användas för att klistra ihop mindre bitar av kött till en större. Sverige har röstat ja till förslaget inom EU att tillåta ämnet "Trombin". De stora livsmedelskedjorna som Coop och ICA ställer sig skeptiska till att över huvud taget sälja denna typ av "klistrat kött". Livsmedelsverket säger att det är "mycket sämre kött" och att man via märkning måste kunna skilja på "riktigt kött" och klistrat kött.


Kan det vara så att livsmedelskedjorna börjar få upp ögonen för att vi konsumenter vill veta vad som finns i maten och att vi är kräsna?  Magnus Nelin som är presschef på KF och Coop, säger nämligen:

Men det kontroversiella är ju om man ur ett konsumentperspektiv inte vet vad det är man köper och det måste man alltid veta.

Vad jag förstår kan det bli ett konsumentavgörande huruvida det finns klistrat kött i butiken om Trombin blir godkänt inom EU. Jag hoppas att DU lägger din röst på rena råvaror utan tillsatser...

Jogging is a waste of time

Motion kan vara bra, om inte annat känns det "skönt" och avslappnande efteråt. Ett rejält svettigt stavgångspass är nog det jag själva kan trivas bäst med, även om det av olika orsaker råkar vara ganska länge sedan sist. På en "friskundersökning" på företagshälsan härom dagen fick jag rådet att "motionera mera" för att gå ner i vikt. Jag hade haft aningen "högt" kolesterol (strax över 5!) vid tidigare tillfälle, och sen den lilla magen som borde minskas, därav rådet om mera motion. Jag brydde mig inte om att protestera eftersom jag i princip bara var där för att få glukos och kolesterolet mätt och få en siffra i handen...


Barry Groves är Filosofie doktor, föreläsare och journalist, han har doktorerat i näringsforskning och är en av grundarna i bl.a THINCS. Han har skrivit ett inlägg baserat på en artikel i Daily Telegraph. (svensk översättning) med rubriken "Millions of people waste their time by jogging" (svensk översättning).

Barry har också skrivit "The Exercise Myth", (svensk översättning) som är skrivet i 4 delar (reservation för Googles något knasiga översättning ibland...)

• Exercise for weight loss (översättning)
• Exercise and heart disease (översättning)
• Dangers of Exercise (översättning)
• References  (översättning)

Här följer några citat som förhoppningsvis får dig att läsa resten. Översättningen är min egen med bistånd av Google översätt.

Den övergripande filosofin att motion är det enda säkra sättet att förlora fett har alltid ignorerat ett viktigt faktum - det fungerar inte!

Några resultat från undersökningar på området:

1. 1976 Dr Per Björntorp och kollegor vid universitetet i Göteborg, studerade normal och överviktiga personer på en sex månaders kurs i fysisk träning. [2] Även om de normalviktiga förlorade vikt på detta program, gjorde inte de överviktiga det.
2. Två år senare, Dr Martin Krotkiewski och hennes kollegor utför en liknande studie. [3] De fann att även lätt överviktiga patienter har en tendens att gå ner i vikt, men att svårt feta patienter faktiskt gick upp i vikt. Dessa fynd inte var begränsade till Skandinavien.
3. 1989 Drs IE Yale, Leiter LA och EB Marliss, vid McGill University, Montreal, och University of Toronto, som också fann att motion var fettbildande. [4] Vid mätningar av blodinsulinnivåer upptäcktes att insulin var mycket högre hos feta patienter i mer än en timme efter träningen. Detta innebär att deras kroppar tog glukos ur blodet och lagrade det som glykogen och fett.
4. Studier som publicerats i början av 1990 hittade inget orsakssamband mellan låg fysisk aktivitet och fetma hos vare sig barn eller äldre. [5]
5. Under 2000 visade en granskning att det ofta föreskrivna 3-5 timmar per vecka av måttlig till kraftig motion hade liten eller ingen inverkan på vikt [6].

Motion förebygger inte diabetes

Vi blir rådda att motionera för att förebygga typ-2 diabetes. Sir Steve Redgrave var en sådan ivrig utövare att han vann guld i rodd i 5 på varandra följande Olympiska spel. Men det hindrade inte honom att bli en typ-2 diabetiker i 30-årsåldern.

Slutsats

Personer med bara tio pounds övervikt kanske kan förlora det med motion. Men alla som hävdar att motion är nyckeln till att lösa viktproblem hos kroniskt feta säger helt enkelt inte hela sanningen om vad forskningen på området har visat.
Vad befolkningsbaserade studier av aktiva människor har visat att de har gemensamt, är deras kolhydratfattiga diet. Fett är det bästa bränslet för en idrottsman, kolhydrater är det värsta. Detsamma gäller för viktminskning. Det är verkligen så enkelt.
Sammanfattningsvis har måttlig motion och idrott en sund social roll. Dock är överdriven motion onaturlig och kan vara farligt. Låt dig inte vilseledas av 'hypen' - idrottarna är inte kända för sin livslängd.

De fetas kamp mot diskriminering

Artikel i Svenska Daglbadet. Tre citat ur artikeln:

–Vi uppmanar inte människor att bli tjocka. Det är en medborgarrättsfråga, att människor behandlas lika oavsett storlek, fastslår Peggy Howell, taleskvinna i Naafa, National Association to Advance Fat Acceptance, en av många organisationer för överviktiga i USA.

Namnet på organisationen "...Fat Acceptance"...  Man är ute efter att samhället ska acceptera feta som vilken annan människa som helst. Feta har t.ex lägre lön och detta drabbar mer kvinnor än män. Givetvis låter detta helt rimligt i min öron; bara för att man är fet betyder det inte att man är dum; man kan göra minst lika bra arbete som en smal person - dock med det lilla förbehållet att fetman i sig kan göra begränsningar i vad man kan utföra.

–Det man idag betraktar som vetenskap är bara klichéer. Mycket av det som forskarna lyfter fram står faktiskt i konflikt med deras egna data – för att de vill tro att fett leder till dålig hälsa och sedan döden, säger Marilyn Wann

Intressant iakttagelse av Marilyn Wann...!

En annan måltavla för ”fat pride”-rörelsen – och här instämmer för övrigt många näringsexperter – är bantningsindustrin.

–Den omsätter 58 miljarder dollar på att göra folk smalare. Men helt uppenbart kan de inte leverera utlovade resultat. För i så fall skulle vi ju lägga ut mindre pengar år från år, säger Marilyn Wann.

Det här är ju intressant. Man vill med lagar skapa "rättigheter" även för feta, men man missar målet så fatalt. Återigen - givetvis ska även feta ha "rättigheter" - men i grund och botten är det ju inte rättigheter som är problemet. Problemet är att folk är feta. Man är ju bantningsindustrin på spåren - organisationen NAAFA borde lägga mer krut på att utröna varför man blir fet - då förstår man också varför bantningsindustrin fungerar som den gör, och varför man misslyckas med att lägga ut mindre pengar varje år. "Ingen går ju ner i vikt" - och det måste finnas en orsak!  Den stora frågan blir då:


Varför blir man fet?


Kan DU svara på den frågan?

Priset var för kostråden...?

I pappersversionen av Sydsvenskan idag:

"Fettdoktorn" utnämndes till årets förvillare av föreningen Vetenskap och folkbildning för sitt budskap om fettrik kost

Detta kallas för en "tidningsanka". Det går inte att åberopa "god tro" eftersom det då är uppenbart att man är svagbegåvad och verkligen inte kontrollerar källan till sitt påstående, så det måste ha att göra med medveten lögn i syfte att svärta ner meningsmoståndare.

Tidningsanka (eller pressanka eller bara anka) är en publicerad "nyhet" som är medvetet falsk. "Ankor" publiceras av olika skäl, till exempel för att svärta ned meningsmotståndare eller för att förbättra försäljningsresultatet. Samma effekter kan ibland nås utan att tidningen tar till medvetna lögner, genom att man publicerar rykten utan att ha försökt kontrollera dessas riktighet. Om falsariet uppdagas, kan tidningen då försvara sig med att man har varit i god tro.

Nyhetstidningar är enligt min mening en nödvändighet i samhället - men hur sjutton ska man kunna lita på dem i vilken fråga som helst - när en sådan här liten notis får passera förbi pressarna.

Den som vill kontakta Sydsvenskan och fråga vad de sysslar med hittar kontaktinformation här.

VoF har gång på gång påpekat att det inte är för kostråden som Annika får priset. Förmodligen är detta helt riktigt eftersom man litar på att pressen gör resten av jobbet...


Hasseman på KiF tipsade här och har en scannad bit av tidningen.